Kunde man vara i ingemansland
Minnen kan ta sig underliga vägar. Vissa finns ständigt inom vårt kännedom, andra försvinner lika snabbt likt de kom.
Igår natt, innan jag skulle sova, kunde jag plötsligt läka texten mot Gustaf Frödings Det fanns dans bort inom vägen. Sången med Sven Ingvars spelades upp i huvudet utan några som helst luckor.
Nästa ljus fanns ej texten var längre. dem sedvanliga samt välkända minnesluckorna var kvar, precis vid de ställen där dem brukar vara.
Och det existerar ju just så detta är tillsammans de flesta minnen. De existerar inte beständiga, utan utvecklas med tiden. I samt med för att tiden går så lägger vi mot och tar bort kunskap. Ljudet oss hörde, detta som sades, lukten; detta förvanskas. detta vi besitter kvar existerar istället känslan och en minne från ett minne.
Om nu kärnan i ett minne är ett känsla, således blir enstaka dokumentation från minnen inom ord, foto, text alternativt video inte någonsin rättvis. Dokumentationen kan givetvis förmedla enstaka känsla, dock aldrig densamma som inledningsvis uppstod.
Men liknande är ju vi tillsammans med. Vi existerar själva medium fulla me
Livet inom skyttegravarna vid västfronten
Produkten av rubbade hjärnor
Många brittiska officerare ute vid fronten var irriterade över strömmen av märkliga meddelanden liksom skickades ifrån högkvarteret. enstaka del påstod att dessa meddelanden plats produkten från rubbade hjärnor.
När slaget angående Somme rasade som värst fick soldaterna vid fronten order från högkvarteret för att omedelbart utse någon likt skulle tjänstgöra som divisionstrumslagare.
I juli kom en trött soldat, likt hade löpte genom en intensivt artilleribombardemang, till ett grupp australier som nedsänkt i ett skyttegrav samt överlämnade en meddelande ifrån en veterinär till ett av officerarna där detta stod: ”Sir, jag besitter äran för att meddela för att ert gamla sto lider av kvarka”.
En fransk officer, som fanns utsatt från ett intensivt skjutande ifrån tyskarna, fick ett brådskande meddelande var det stod att ett bil tillsammans generalsvimpel skulle alltid hälsas med honnör, oavsett angående den fanns tom alternativt inte.
Regnet plats en skoningslös fiende
Regnet fanns en sko
Ingenmansland ifall män, relationer och den stora tomheten
Utkommer i september
Å en sidan ansvar, kärlek, faderskap och närvaro i kärnfamiljen. Å den andra ensamheten, viljan för att fly samt rädslan till att bli instängd samt självutplånad.
Ingenmansland handlar om för att bli man och far, om fäder, mansroller samt relationer, ifall att älska, supa, åka skidor, leva, dö, existera naken samt gå inom parterapi – och angående varför detta är sålunda svårt för att hitta sin plats samt få tydliga konturer.
Under publicerade författaren Gunnar Ardelius numeriskt värde texter vid DN traditioner som snart blev några av årets mest lästa. Med utgångspunkt i en sökande inom sig egen och inom samtidslitteraturen undersökte han vad det innebär att existera man samt gift trebarnsfar idag. Ambitionen var för att släppa in frisk atmosfär i detta unkna samt syrefattiga lokal där mäns känslor samt dilemman hittills har diskuterats.
Nu har han fördjupat dessa texter.
Ingenmansland från författaren Gunnar Ardelius, publicerad på Volante. Omslag Conny Lindström. Illustr
Eric Stens:
De häftiga striderna inom augusti nära Varloi ägde pågått en par dagar. Ammunitionsförsörjningen ägde fungerat dock underhållet kunde inte klara av vår bespisning. Urusla vägar, artilleri- och granatkastarbeskjutning satte stopp härför. en par dygn utan mat! Hungern blir man ej van nära i inledande taget. Den gjorde sig påmind inom varje kort tid. Den gav en obehaglig känsla. oss blev lättretliga, obehärskade samt oöverlagda handlingar låg nära till.
Det ägde blivit eftermiddag och paus i vårt anfall. Ingenting distraherade då hungerkänslan.
Vi ägde det intrycket, att vår motståndare ej sparade vid sitt soldatmaterial. Därför ägde striderna tagit många, flera unga pojkars liv. Bara en meter framför vår linje nedsänkt åtskilliga.
Av kunskap visste oss, att ryska soldater fanns rätt välförsedda med &#;stridskost&#;. Men vi: två dygn utan mat! Magen vrålade inom oss. Skulle oss våga utnyttja alla möjligheter? Vad ägde de stupade ryssarna inom sina brödväskor? Limpor, möjligen konserver?
&